Det är kanske inte ovanligt att höra ett tåg tuta, men inte långt ifrån Stora Björndalens By tutar tågen för jämnan. Något lokförarna har gjort I rent vidskepligt syfte sedan 1873, då en rallare vid namn Fredrik planterade en gran längs järnvägsrälsen i egen regi.

Varje tåg som passerade trädet hälsade på granen då det tordes bringa tur. Med åren namngavs granen efter rallaren Fredrik som planterade granen en gång I tiden. Granen Fredrik blev lokförarnas heliga skyddshelgon. Tyvärr så kapades granens topp 1983 i ren olyckshändelse I samband med rensning av banvallen. Endast botten av granen blev kvar.

I ren förfäran tog då Nils Erik Axelsson och hans hustru Elsa en gran från sin tomt och placerade precis bredvid den nedkapade Granen Fredrik. Lokförarna tutade nu för två granar, Fredrik 1 och Fredrik 2. En liten märktavla placerades i hopp om att olyckan inte skulle komma till granen igen.

Men trots detta var oturen återigen framme. Planerna för ett nytt järnvägsspår låg på bordet. Inte bara skulle den nya järnvägen förnyas, utan även flyttas för att klara både högre hastigheter och dubbelspår. Det nya järnvägsspåret flyttades cirka 200-meter öster som den gamla järnvägen.

Men stadiga traditioner bryts inte så lätt. Järnvägsentusiaster och trädexperter, alla tagna av historien om granen Fredrik slöts samman. En trädexpert från Holland lyckades få fram ett antal rotskott från den allra första Granen Fredrik. Så nu har rotskott från Fredrik 1 planterats längs banvallen och fått namnet Fredriksson (Fredrik-Son). Med allt som har hänt dessa granar står nu granen Fredriksson inhägnad av ett staket tillsammans med en namnskylt och även en plakett där granens historia finns nedskriven.